Marstrand

Vi vaknade till strålande solsken idag, väckta av en liten son som tyckte att det var dags att gå upp när klockan var 8. Solsken och vackert vårväder - då är det förstås utflyktsdags. Efter att ha städat delar av huset (välbehövt) konstaterade vi att solskenet försvunnit och det hade blåst in åskmoln. Precis som dagens väderrapport utlovade. Väderrapporten utlovade också sol och fint väder ute på Marstrand, så det var dit vi styrde kosan. Vi gick igenom alla de fyra årstiderna på vägen dit - det är väl det som kallas aprilväder? I Kungälv haglade det så mycket så att bilarna vi mötte var täckta av snö. Vi åkte under de svarta molnen och skymtade då och då blå himmel ut mot havet, vilket kändes hoppfullt. Vädergränsen gick strax före Marstrand. Ute på ön var det strålande solsken och runt tio grader. En lätt blåst tog ner den upplevda temperaturen något men i lä var det riktigt varmt i solen.

Vi var lite oroliga för att de mörka molnen skulle komma efter oss men det gjorde de aldrig. Efter att vi tagit färjan över till Marstrand (kostnad 20 kr/person) såg vi moln av en typ som vi inte sett tidigare, Mammatus - "bröstmoln". Det är sådana man ser på bilden ovan och nedan.



Det första vi gjorde var att äta lunch, sambon åt Boeuf Bourguignon och jag åt en fisk- och skaldjurssoppa. Gott och mättande. Sonen fick smaka från våra tallrikar och verkade också tycka att det var gott. Han gillade speciellt brödet som vi fick till. Efter maten promenerade vi så långt norrut man kom på kajen. Där fanns en liten sandstrand där någon skrivit sitt namn. Där började en led runt ön som började med en lite bredare asfalterad gång som var lätt att ta sig fram på med barnvagn. Vi trodde förstås att det skulle vara likadant hela vägen. Jag såg de största krokusarna som jag har sett, det måste vara en särskild sort.

Lite längre fram längs leden öppnade sig en liten glänta, S:t Eriks park, där de hade huggit ur träden. Där passade flera på att ha picknick. Murgröna klättrade upp längs flera trädstammar och i toppen av en av stammarna hade någon huggit ut ett hjärta. En liten stentrappa ledde upp till S:t Eriks grotta, som inte var så mycket till grotta. Där gömde sig öborna under en belägring av ön på 1700-talet, enligt informationsskylten. Dit gick det inte att ta sig med barnvagn.



Efter parken gjorde vi det ödesdigra misstaget att ta en genväg. Enligt kartan hade vi dittills följt den bredare leden som går runt ön och den kunde man gena till på andra sidan ön över en smalare led. Så det gjorde vi och insåg ganska snart att det var mycket sämre framkomlighet för barnvagn där. Men vi trodde att det bara var en kortare bit och att det skulle vara bra igen så fort vi kom till den bredare leden.

Ja, så var det visst inte riktigt. Någon asfalterad led såg vi inte skymten av utan det var en ganska oländig väg över bohusländskt berg. Helt okej att gå på men inte att köra med barnvagn. Sambon slet på ändå, hela vägen tillbaka till samhället. På vägen fick vi uppmuntrande kommentarer som att vi inte var de första som de sett som hade gått med barnvagn där (underförstått: "knäppskallar"). Tur att barnvagnen som vi har är hållbar och hyfsat terränggående. Så länge hjulen sitter på (ett åkte av förra helgen på vanlig asfaltsväg).



Jag kan ändå rekommendera att gå leden runt ön (om man inte har barnvagn med) för det var väldigt vackert. Den bohusländska skärgården är fantastisk. Det dök också upp lite överraskningar i form av till exempel en bergsskriven annons för nakna damer. Eller nakenbad för kvinnor, som det verkade röra sig om. Vi var inte riktigt badsugna, och det tror jag inte särskilt många andra är heller så här års, så det blev inget, varken med eller utan badkläder.

Här och var från leden kunde man skymta Carlstens fästning. Den är sevärd men det blev inget besök där den här gången utan vi koncentrerade oss på andra delar av ön. Det är möjligt att det blir ytterligare någon utflykt till Marstrand senare i år när den riktiga säsongen kommit igång.